tankarnasskrivare

Kärlek?
Vad är det för skit?
Kärlek är något stort men här finns det fan ingen som kan känna tilllit.

Jag trodde jag var kär när du stegade rakt in i min öppna dörr...
Men jag visste inte då att allt du såg,allt du rörde vid skulle bli min nya strid.

Jag tog ett djupt andetag,förmodligen mitt sistaför jag trodde det skulle gå över.
Men vart jag än tittar så ser jag dig,vart jag än lyssnar så hör jag ditt namn..

Det ekar i mitt huvud så jag höjjer musiken som dunkar ur mina hörlurar.
Jag försöker dränka dig i pulsen av musiken men det går inte.
För oavsätt hur mycket jag än försöker så stannar du kvar.

Du är som ett plåser,lätt att sätta på,men gör ont att dra av och lämnar starka märken.
Och mina märken lär aldrig försvinna.

Du tog en bit av mig som jag var rädd om.
Du tog en bit av mig som var den svagaste..

Du tog mitt liv,du tog mitt allt...

Hur fan kan en människa med så sött ansikte riva dom starkaste av murar?
Hur fan kan en människa med dom vackraste ögon smälta dom starkaste av känslor?

Jag kan inte förstå hur du med din lilla kropp kan vara så full av onska..
Och din onska har smittat av sig,jag känner den i mina ådror..

Jag känner mig arg.
Jag känner mig ledsen,förtvivlad,rädd och inspärrad.

Men ingenting kan hålla mig fast,jag är starkare än dom flesta..
Jag sparkar och fäller väggen framför mig,jag stegar fram.

Nu är det över,du gjorde mig till dig..
En kopia av dig..
Ett helvete!!!


Kärlek?
Vad är det för skit?
Kärlek är något stort men här finns det fan ingen som kan känna tilllit.....
//Nita