tankarnasskrivare

Fan vad känslokall du känns.
Fan varför försöker du dölja ditt rätta jag tror du inte det märks?

Du är en falsk liten flicka full av så mycket skit.
Du säger älskar dig gumman sen vrider du om kniven sakta och plågsamt.

Jag trodde du var en vän man kunde lita på.
Men det jag tror nu det kunde jag aldrig ens tänka om dig då.

Du gör min orolig dygnets alla timmar.
Du förlänger mina sekunder till timmlånga skräckfilmer..

Jag  blir rädd och ledsen när jag ser dig för jag vet inte vad jag ska tro om dig längre.
Du sprider skit och förväntar dig sedan en famn att gråta i.
Men lilla gumman det kan du glömma.
Ja du kan bara fortsätta drömma.

Jag orkar inte med dig längre och jag vet att många andra känner samma sak.
För du vet du är en enda här med annorlunda smak.

Jag gillade dig då men gillar dig inte nu.
Jag älskade dig då men kommer aldrig mer känna dom känslorna för dig.

Du var min brud men du gav min kärlek otroliga förbud.

Jag vill aldrig mer se dig,aldrig mer höra din röst.
Aldrig mer se ditt ansikte..
Dra här ifrån,så långt som det går för du ska inte få skada mig mer.

Puss och hej lilla gumman.

//Ditt helvete

Kärlek?
Vad är det för skit?
Kärlek är något stort men här finns det fan ingen som kan känna tilllit.

Jag trodde jag var kär när du stegade rakt in i min öppna dörr...
Men jag visste inte då att allt du såg,allt du rörde vid skulle bli min nya strid.

Jag tog ett djupt andetag,förmodligen mitt sistaför jag trodde det skulle gå över.
Men vart jag än tittar så ser jag dig,vart jag än lyssnar så hör jag ditt namn..

Det ekar i mitt huvud så jag höjjer musiken som dunkar ur mina hörlurar.
Jag försöker dränka dig i pulsen av musiken men det går inte.
För oavsätt hur mycket jag än försöker så stannar du kvar.

Du är som ett plåser,lätt att sätta på,men gör ont att dra av och lämnar starka märken.
Och mina märken lär aldrig försvinna.

Du tog en bit av mig som jag var rädd om.
Du tog en bit av mig som var den svagaste..

Du tog mitt liv,du tog mitt allt...

Hur fan kan en människa med så sött ansikte riva dom starkaste av murar?
Hur fan kan en människa med dom vackraste ögon smälta dom starkaste av känslor?

Jag kan inte förstå hur du med din lilla kropp kan vara så full av onska..
Och din onska har smittat av sig,jag känner den i mina ådror..

Jag känner mig arg.
Jag känner mig ledsen,förtvivlad,rädd och inspärrad.

Men ingenting kan hålla mig fast,jag är starkare än dom flesta..
Jag sparkar och fäller väggen framför mig,jag stegar fram.

Nu är det över,du gjorde mig till dig..
En kopia av dig..
Ett helvete!!!


Kärlek?
Vad är det för skit?
Kärlek är något stort men här finns det fan ingen som kan känna tilllit.....
//Nita