tankarnasskrivare

Hej hej,så du tror du känner mig? (yeah) du tror du vet vem jag är va? Sorry broshan om du sett fel sida av mig sorry men du vet ingenting. Du säger du vet hur det känns att få dörren smälld igen i ansiket utav din far. Du säger att du vet hur det känns att ligga i sängen och grina i dar. Men vännen du har så jävla fel. Du vet inte alls hur huggen känns. Du vet inte alls hur ordet jag hatar dig bränns. (oh,yeaah) Du säger du vet hur det känns att bli dragen ur sängen i ditt hår och slagen hårt över munnen. Men lilla du du skulle aldrig kunna sätta dig själv in i den stunden. Dom sekunderna så fyllda utav panik,oro och hat. Fan broshan håll käften jag orkar inte höra ditt jävla tjat. Jag är så trött på folks prat om hur livet ska vara. Snälla lilla du så skulle du inte säga om du bodde här helvetet skara. Byn där alla känner alla och släger orden på dig, Stället där alla tror att dom känner mig. Dom säger hej lenita hur e läget?Hur går det med problemen? (whaaat??)okej lilla gumman vem fan är du? Har jag sett dig förut,eller vad fan är ni ute efter nu? När ska ni lära er att livet gör tillräckligt ont utan att få höra eran åsyn? FATTA JAG VILL INTE HA ERA JÄVLA RÅD O RÖN! Alla har vi en gång vart små och haft samma changs här till det så kallade framgångsrika livet. Men vart tog min changs vägen?Vem tog den? Nu ligger jag här på botten,ser upp till er och skriver min musik som aldrig någonsin kommer få komma ut. Jag ligger här och jag vet att det som jag känner nu kommer aldrig i helvete att ta slut.